När det är en skräckis ska man vara rädd.
När det är ett tragiskt drama ska man gråta.
Men när det bara är sådär halvförvirrat men ändå härligt, då ska man bara flyta med.
Man behöver faktiskt inte tänka så mycket utan får lov att bara känna.
Jag trivs bra med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar